Varför ska det vara såhär att de ska gå upp sakta och ner fort? 

EN sak kan ta kraften ur mig, EN sak kan inte ge tillbaka kraften.

Det väger så ojämt.. jag vet inte vad jag ska göra för att lyckas komma framåt i livet och bara leva så jag vill att jag ska leva. 

Just nu så funkar inte de, jag klarar inte att handskas med alla problem själv, jag klarar inte det. Jag har slutat med mina mediciner, jag vill inte ta den hjälpen längre då jag känt att jag är stark nog att klara mig själv.. men frågan är om jag verkligen var de. Just nu, just idag så känns det inte som om jag var redo.

Men jag är en envis jävel som inte kommer ge mig förens jag når toppen utan hjälpen, men de kommer innebära många uppoffringar och mycket tårar. 

Jag känner det redan nu att kraften i mig säger att jag måste ta de lugnt, men jag vill inte ta de lugnt jag vill nå mina mål nu.. jag har inte tid att vänta, jag har inte ork att vänta. Ska det vara såhär så kommer jag inte klara mycket utan jag kommer smita förbi mina problem.

Jag kollar på internet på bostäder långt iväg bara för att kunna "smita" från allt... men de kommer bara göra de jobbigare för mig. Jag kommer förlora mycket.

 Förlåt!

Måste be om ursäkt till mina vänner, min familj och mina nära att jag vill ge upp, det är inte ert fel. Ni gör så mycket för mig så jag kan inte bara vara tacksam för de, de är för lite. Men jag är inte kapabel att hjälpa någon nu, jag måste fokusera på att hitta mig själv igen, det kommer vara en resa som jag vill göra själv för att inte såra någon, förlora någon eller ens tappa någon.. jag kommer backa nu, jag kommer hålla mig för mig själv, jag måste få reda ut denna knut som blivit på mitt liv, jag måste få gråta, skrika och bara få rensa alla känslor så jag kan bli en fräsh och fin människa igen..

Livet är som en berg och dalbana, det går sakta upp och fort nerför...