Jag har inte skrivit ett inlägg på ett bra tag nu så kände att de kanske är dags att lägga in ett inlägg :)

Det har hänt en del sen jag skrev sist, jag kommer skriva detta inlägget och det kommer bli ett positivt inlägg för en gångs skull.

Jag har gått från att vara en trasig tjej som folk bara har pissat på och tryckt ner mer än vad som ska gå till att vara en lycklig tjej, men bara för att jag är lycklig innebär inte det att alla mina tankar försvunnit så "poff" utan jag har mina tankar om att jag inte duger och att jag inte kan förstå det folk ser i mig, men jag jobbar på att försöka acceptera mig själv som jag är. Jag har ett stöd i ryggen nu som jag aldrig haft innan, det är helt otroligt. Allt känns så overkligt, känns som om jag lever i en dröm.

Som sagt så har det ju hänt en del, jag har hittat den mest fantastiska killen jag någonsin kunnat hitta. Han har fått mig att känna mig värdefull igen och inte känna mig som en leksak.. Han är så fantastisk, stöttar mig & finns där för mig. Men i med att jag inte fått detta som jag får nu innan så hamnar jag i väldigt konstiga situationer som gör att jag inte vet vad jag ska säga eller göra, men jag måste lära mig för jag hoppas det kommer vara såhär nu! Det bästa är att han respekterar mig för den jag är och dömer mig inte alls! 

Som jag skrev i min rubrik så kan ingen vara lyckligare än mig, för jag har verkligen de bästa man kan ha nu. Fina otroligt underbara vänner och min FANTASTISKA pojkvän som jag hoppas och önskar med hela mitt hjärta att det ska vara min framtid, för det vill jag verkligen! Jag är kär, jag faller mer och mer.. & jag vill bara ha framtiden med han!

Detta inlägg kommer vara kort men de struntar jag i för jag vill få in lite glädje i min blogg istället för allt de negativa som har varit!

Ha en trevlig helg för det ska jag!  

Jag blir glad när jag får från dig, jag blir varm i kroppen när du skriver något gulligt om mig & jag tycker du är de snyggaste jag sett även om jag inte sett dig irl.. jag vill bara få lära känna dig och få va med dig!

Men jag känner mig som en stalker.. jag skriver hela tiden, känner mig för på.. jag känner att jag kanske måste backa..

Men saken är den.. jag är orolig.. rädd och nervös för att jag inte har en chans.. jag ser inte ut som alla andra tjejer. . Jag är speciell och annorlunda...

Så efter mycket tårar så har jag beslutat att du kan hitta någon som är finare än jag så jag kommer att backa helt..
Du kommer få ta kommandot om du fortfarande vill ge mig en chans.. om du är intresserad så snälla låt inte allas kommentarer och ord vara ett hinder! Lär känna mig själv, avgör vem jag är själv!

Tyvärr så är jag inte lika fin som alla andra!

Men jag är jag!


Jag är trött på sviken, trött på att gråta och jag är trött på att jaga!

Jag vill bli jagad, jag vill falla så att du kan fånga mig..

Tur jag kan och får drömma!

Mycket har hänt sen jag bloggade sist.. jag har inte orkat blogga.

Men faktiskt så mår jag bra! Jag är lycklig igen.

Livet har visat mig att det finns dåliga och bra stunder! Man måste kämpa för att få känna av de bra stunderna! Vilket jag har gjort! Jag är på väg tillbaka!

Nu har jag bestämt mig för att jag ska strunta i att älta problemen, jag ska bara släppa de och gå vidare. Jag vill vara lycklig och inte behöva känna av de jag har i ryggsäcken! Så nu lämnar jag min ryggsäck och plockar upp en ny som jag bara ska fylla med glädje och energi!

Jag ska avslöja en sak för dig bloggen. . Jag känner mig intresserad av en som jag vill lära känna mer! Verkar vara fantastisk och ser bra ut! Synd bara att de finns mycket hinder i vägen, men jag ska ta mig förbi dem för nu ger jag mig inte!

Jag låter framtiden leda mig och jag är nyfiken på vad den har att erbjuda!

Igår är historia, idag är nuet och imorgon framtiden. Minns historian, lev i nuet och dröm om framtiden. ?

Varför ska det vara såhär att de ska gå upp sakta och ner fort? 

EN sak kan ta kraften ur mig, EN sak kan inte ge tillbaka kraften.

Det väger så ojämt.. jag vet inte vad jag ska göra för att lyckas komma framåt i livet och bara leva så jag vill att jag ska leva. 

Just nu så funkar inte de, jag klarar inte att handskas med alla problem själv, jag klarar inte det. Jag har slutat med mina mediciner, jag vill inte ta den hjälpen längre då jag känt att jag är stark nog att klara mig själv.. men frågan är om jag verkligen var de. Just nu, just idag så känns det inte som om jag var redo.

Men jag är en envis jävel som inte kommer ge mig förens jag når toppen utan hjälpen, men de kommer innebära många uppoffringar och mycket tårar. 

Jag känner det redan nu att kraften i mig säger att jag måste ta de lugnt, men jag vill inte ta de lugnt jag vill nå mina mål nu.. jag har inte tid att vänta, jag har inte ork att vänta. Ska det vara såhär så kommer jag inte klara mycket utan jag kommer smita förbi mina problem.

Jag kollar på internet på bostäder långt iväg bara för att kunna "smita" från allt... men de kommer bara göra de jobbigare för mig. Jag kommer förlora mycket.

 Förlåt!

Måste be om ursäkt till mina vänner, min familj och mina nära att jag vill ge upp, det är inte ert fel. Ni gör så mycket för mig så jag kan inte bara vara tacksam för de, de är för lite. Men jag är inte kapabel att hjälpa någon nu, jag måste fokusera på att hitta mig själv igen, det kommer vara en resa som jag vill göra själv för att inte såra någon, förlora någon eller ens tappa någon.. jag kommer backa nu, jag kommer hålla mig för mig själv, jag måste få reda ut denna knut som blivit på mitt liv, jag måste få gråta, skrika och bara få rensa alla känslor så jag kan bli en fräsh och fin människa igen..

Livet är som en berg och dalbana, det går sakta upp och fort nerför...

Nu har jag inte bloggat på ett tag, det har varit många dagar imellan. Det har hänt en massa under dessa dagar då jag inte bloggat.

Studenten: Fredagen den 5 juni så började livet på allvar, jag sprang ut från mina år i skolan för att välkomna in vuxenlivet. Det var en magisk, konstig och glädjande känsla att få ta studenten. Jag har fått gå om ett par år mer så för mig så var längtan enorm att få ta den efterlängtade studenten. Jag har alltid kännt att jag sitter fast jag kommer ingenstans, jag kommer aldrig klara skolan. Men vet ni.. jag fixade de :)

Lycka: I lördag fick jag ett sms av min bästa vän Louise att hon ville att jag och min pojkvän skulle komma till dem, att de var på väg att kidnappa oss. Så vi bestämde oss för att de skulle få kidnappa oss och det var helt rätt val. 
Jag har under min tid här hos Louise utvecklats och känner mig starkare, jag får en glädje på ett annat sett och där finns någon som trycker in mig på rätt vägar när jag känner att jag är på väg fel. 
Dessa dagar vi har varit här har visat prov på vänskap, ärlighet och glädjen. Man kan inte bara ta allt med en klackspark, man måste våga prata med varandra om det är något som inte stämmer. Jag vet och känner att vi har klarat dessa prov med högsta betyg. 

Ridning: Jag har under dessa dagar fått rida både Jackson N & Copia Voyager. Förra sommaren trillade jag av Jackson N och slog i min höft i en bra smäll så sen dess har jag varit rädd för honom. Men nu känns de som om jag kan bygga upp min tillit och mitt mod när jag sitter på hans rygg igen. 
Copia Voyager, vilken häst det är. Jag har alltid älskat henne och jag vet att det inte alltid ska vara bra eller dåligt. Det måste blandas för att man ska kunna bli bättre. Hon har fått mig dessa dagar att känna frustration, besvikelse, glädje och överlycka. Jag är snart där jag vill vara i min ridning, nu ska jag bara träna mer, mer, mer och mer. :)

Om mig: Hur mår då jag efter detta? Jo jag är nere i en svacka som jag känner att jag måste ner rejält i för att sen kunna bygga mig upp igen. Jag har massa funderingar, tankar och känner mig orolig. Jag är hur glad som helst ibland sen kan de slå om direkt till ledsamhet. Jag går på mina mediciner och jag känner inte att de hjälper mig just nu. De är ju inga magiska piller som får mig att må bra trots allt som händer, de hjälper bara mig att hålla humöret jämnt.. 

Som tur är har jag Christoffer, Louise, Mamma, Katarina och Peter som just nu pushar mig framåt!

Jag tar en dag i taget och bygger mig starkare än någonsin!      

Jag fick i torsdags avliva min bästa vän och min prinsessa! Hon va sjuk och jag ville inte ge henne mediciner som kanske inte fungerade så hon fick somna in.
Det är tungt och jag saknar henne hela tiden men de var för hennes egna bästa.
det gör ont men det är rättvist för det är inte okej att jag skulle struntat i hur hon mår och plåga henne genom att hon fått lida.

Men min lille prinsessa! Hoppa på alla vita molnen och ät mycket Mariekex nu!

Vi saknar dig!
Vila i frid min vän!