Nu har jag inte bloggat på ett tag, det har varit många dagar imellan. Det har hänt en massa under dessa dagar då jag inte bloggat.

Studenten: Fredagen den 5 juni så började livet på allvar, jag sprang ut från mina år i skolan för att välkomna in vuxenlivet. Det var en magisk, konstig och glädjande känsla att få ta studenten. Jag har fått gå om ett par år mer så för mig så var längtan enorm att få ta den efterlängtade studenten. Jag har alltid kännt att jag sitter fast jag kommer ingenstans, jag kommer aldrig klara skolan. Men vet ni.. jag fixade de :)

Lycka: I lördag fick jag ett sms av min bästa vän Louise att hon ville att jag och min pojkvän skulle komma till dem, att de var på väg att kidnappa oss. Så vi bestämde oss för att de skulle få kidnappa oss och det var helt rätt val. 
Jag har under min tid här hos Louise utvecklats och känner mig starkare, jag får en glädje på ett annat sett och där finns någon som trycker in mig på rätt vägar när jag känner att jag är på väg fel. 
Dessa dagar vi har varit här har visat prov på vänskap, ärlighet och glädjen. Man kan inte bara ta allt med en klackspark, man måste våga prata med varandra om det är något som inte stämmer. Jag vet och känner att vi har klarat dessa prov med högsta betyg. 

Ridning: Jag har under dessa dagar fått rida både Jackson N & Copia Voyager. Förra sommaren trillade jag av Jackson N och slog i min höft i en bra smäll så sen dess har jag varit rädd för honom. Men nu känns de som om jag kan bygga upp min tillit och mitt mod när jag sitter på hans rygg igen. 
Copia Voyager, vilken häst det är. Jag har alltid älskat henne och jag vet att det inte alltid ska vara bra eller dåligt. Det måste blandas för att man ska kunna bli bättre. Hon har fått mig dessa dagar att känna frustration, besvikelse, glädje och överlycka. Jag är snart där jag vill vara i min ridning, nu ska jag bara träna mer, mer, mer och mer. :)

Om mig: Hur mår då jag efter detta? Jo jag är nere i en svacka som jag känner att jag måste ner rejält i för att sen kunna bygga mig upp igen. Jag har massa funderingar, tankar och känner mig orolig. Jag är hur glad som helst ibland sen kan de slå om direkt till ledsamhet. Jag går på mina mediciner och jag känner inte att de hjälper mig just nu. De är ju inga magiska piller som får mig att må bra trots allt som händer, de hjälper bara mig att hålla humöret jämnt.. 

Som tur är har jag Christoffer, Louise, Mamma, Katarina och Peter som just nu pushar mig framåt!

Jag tar en dag i taget och bygger mig starkare än någonsin!